jenniferstrom

Idag gick jag som vanligt upp kvart i 6, eller kvart över blev det nog efter att ha znoosat i en halvtimme eftersom det är näst intill omöjligt att ta sig upp ur sängen på morgonen. Kom till skolan lite innan 8 och begav mig mot psykologi lektionen. Klockan går och kvart över skyndar några i klassen iväg för att kolla vart läraren håller hus. DET VISAR SIG ATT LEKTIONS HELVETTET ÄR INSTÄLLD!! Blir så jävla förbannad, kunde liksom sovit 3 timmar extra eftersom nästa lektion jag hade var idrott som började 11, som för övrigt var den enda lektionen jag hade idag. Jag har alltså gått upp cp-tidigt och åkt till skolan för att ha idrott!! Kan man bli mer irriterad?! Svar nej!

Imorgon ska jag till Torsås och kolla på Anja och Co. De har sin halvtids konsert, och efter det är det tydligen fest. Får se hur det blir med det, men kommer nog ta det rätt så lugnt skulle jag tro. Nu ska jag dra och kolla på House, för han är cool, sen blir det lite Kemi.

Hoppas ni haft en bättre dag än vad jag har haft, pusshej! ♥

Som sagt mycket har hänt sen sist, den största händelsen är så tragisk att jag inte ens finner ord. Den 19:e Januari tog Sara Tammi Hedman i min nya klass sitt liv. Även fast jag knappt lärt känna henne så har det här påverkat mig så enormt mycket. Det var mitt första möte med döden. Jag kan inte sluta fundera över det, varför gjorde hon det? kunde vi i hennes omgivning påverkat henne på något sätt så att tagit ett annat beslut? vad var det som fick henne att må så pass dåligt att hon ens övervägde att ta sitt liv? Det finns så många funderingar och frågor, men inga svar som räcker till. Det borde inte fått ske, hon hade ju hela livet framför sig, gymnasiet är ju bara en så kort period i livet, sen är det ju bara att ta sitt pick och pack och börja om någon helt annanstans om det nu varit ett rent helvette. Tammi har fått mig att inse vad som är viktigt i livet, och att jag ofta prioriterar fel saker. Ta hand om era nära! ♥

Vila i frid Tammi♥

Mitt liv är upp och ner just nu, därför är inte det här speciellt prioriterat.

Fred ut!

När jag blir stor ska jag gifta mig med den här mannen!










Så det så!

Äntligen fredag! eller.... lördag har det visst hunnit bli. Jag hatar vardagar och allt som hör dom till. Tidiga morgnar, plugg och oändligt långa bussresor är bara några skräckexempel. Först ut på listan för idag var skola två lektioner, spanska och kemi. Jag gillar kemi, om jag får säga något som jag är bra på skulle jag nog säga det... eller kanske matte, aja det är typ samma sak, eller ja nästan iaf. Efter kemilabben tog jag bussen hem vid 15.10 och passade på att hämta upp brorsan på vägen hem. Sen så har jag i princip spelat guitar hero sen jag klev in genom dörren idag. Fyfan vad det är beronde framkallande alltså, haha. Har också hunnit med att kolla på Let's dance. Jag vill också vara med! Synd att man måste vara kändis, rätt orättvist tycker jag. Aja nyss spelat lite Wii, haha så jävla najs tv spel. Fasst det måste se himla cp ut när man står framför tvn och viftar,haha. Men vem bryr sig, det är ju sjuuukt kul. Nu ska jag sova, är så trött så att jag till och med börjar se suddigt. Längtar till imorgon då är det release party för HJP som gäller, haha.

Eftersom jag börjat läsa spanska igen så:

Buenos Noches!♥

Nu är det absolut dags för mig att hoppa i säng, men det kommer nog bli rätt svårt att somna. Vaknade runt 12 idag, enda lektionen kemi var inställd så det blev en ledig dag idag. Kan väl inte påstå att jag har åstadkommit så mycket under dagen, som var tänkt att bli en pluggdag. Istället fastnade jag framför Joels guitar hero, så jag Jesper och Joel satt bänkade framför tvn i typ 3 timmar. Måsta skryta med att jag gjorde jäkligt stora framsteg. När jag började körde jag på easy och tyckte att det var svårt, mot slutet kunde jag till och med köra på hard och inte spela allt för dåligt. Det ni! Trots sjukt mycket träningsvärk från igår så hängde jag med mor min till friskis, så känner mig himla duktig faktiskt. Senare på kvällen hann jag iaf med lite plugg så det ska nog gå bra på spanska förhöret imorgon. Måste bara nämna det kommande "release partyt" hos Wendels på lördag, jag längtar! Ska bli så jäkla kul att träffa alla, speciellt Anja. Hoppas att Jennie tar sitt förnuft till fånga också och dyker upp, skulle va så himla kul. Nehe nu är klockan 00.23 alltså alldeles för sent, så nu måste jag slita mig från datan.

Sovgott♥

Jag har ont i min kropp. I varenda liten muskel. Ni vet sånna där muskler som man inte riktigt är medveten om att man har? speciellt dom musklerna. Idag slutade jag skolan vid ett så var hemma rätt okej tid idag, tog en fika med mamma och Stefan och sen bestämde jag mig för att jag skulle ta och öppna mitt Wii som jag fick i julklapp. Om ni undrar varför jag inte har öppnat det förrän nu så kan jag tala om för er att det undrar jag också. Vilket pucko jag är! Hursomhelst, det var askul! Först prövade jag Wii sports, spelet som följde med, men tröttnade rätt så snabbt så jag öppnade mitt Wii fit istället. Det var helt perfekt, precis vad jag behöver. Det är som att ha ett litet mini gym hemma, plus att det är hur kul som helst. Så mellan typ tre och åtta, fem timmar alltså stod jag och hoppade och skuttade framför tvn. Jag är en sån som lever mig in väldigt mycket i spelen så hade någon sett mig skulle dom nog trott att jag var dum i huvudet eller nått. haha. Aja nu står en dusch högst upp på listan och sen blir det nog lite läsning. Imorgon väntar en heldag med plugg, även fast man är ledig. Vill bara avsluta med att säga att jag saknar Anja. Jätte mycket!

Sovgott! ♥

Nu ska jag iväg och träna för första gången i år, känns bra! (Y)

Fyfan vad jag är trött. Usch jag hatar att vara B-människa!

Just nu känns det som om jag lever i ett vacuum, i en egen liten bubbla. Jag är helt ointresserad av människor runt omkring mig. Känns inte som om jag bryr mig om vad folk tycker eller tänker, jag bryr mig faktiskt inte över huvud taget. Det enda som jag kan fokuserar på är att om två och ett halvt år, gå ut gymnasiet med högsta möjliga betyg. Sorgligt! Inget av de dära typiska tonårsprioriteringarna känns viktiga längre, som festa, shoppa blablabla. Som ni kanske vet, men troligtvis inte, så har jag iaf börjat i en ny klass i en ny skola. NV08E på Lars Kagg i Kalmar. Naturvetenskap, min egentliga plan från början, sen kom de där hopplösa artistdrömmarna och puttade undan min förnuftighet. Som tur var insåg jag innan det var försent att jag aldrig kommer bli artist, jag är inte den typen, iaf inte om det går till så som dom hävdar att det gör på stage4you. Det enda jag kommer sakna där ifrån är vännerna jag fått efter mina ett och ett halvt år nere i Torsås, speciellt Anjapanja Engelholm! Puss på henne ♥. Jag kommer absolut inte sakna att bo ensam, laga mat själv, behöva åka mellan Mörbylånga och Torsås varje fredag och söndag eller de ständiga törnar mitt självförtroende fått utstå där nere. Har bara hunnit med två dagar på den nya skolan så har inte riktigt kunnat bestämma mig för om det känns bra eller inte, om jag kommer att trivas dom här två och ett halv åren eller om jag kommer att vilja låsa in mig på toaletten varenda rast för att slippa stå själv i korridoren och skämmas för att jag inte har några vänner. Det andra alternativet låter inte speciellt lockande men när jag resonerar med mig själv har jag kommit underfund med att det faktiskt inte spelar någon roll. Jag är som ett skal. Jag och min kropp hänger inte riktigt ihop, den är som ett verktyg jag använder för att komma bort härifrån. Mitt mål är 22,5 och sen ett stipendium som tar mig bort från Sverige och allt vad jantelagen innebär. Usa, Unidet States of America, drömmarnas land. Där kan man säga "fyfan vad jag är snygg" eller "det är mig ni vill ha, för jag är så sjukt jävla smart" utan att folk tänker bitch eller besserwisser bakom ryggen. Gud vad jag längtar, jag är trött på att vara en medelmåttig svensk tonårstjej. Okej missförstå mig inte nu, jag har inget emot att vara svensk, bara att behöva bete mig svenskt. Jag vill kunna stå för den jag är, och visa hela min personlighet. Det är tydligen inte okej att göra det i det svenska samhället idag.

I helgen har jag inte gjort ett skit, men det kanske ni förstod om ni har läst ovanstående. Pluggat, läst lite i Ljudet av ditt hjärta och kollat på Twilight minst 100 gånger. Stephenie Meyer är min räddare i nöden! Jag vill spola fram tiden till 5:e Mars, ååh vad jag längtar. Nu ska jag väl dra och plugga eller nått annat spännande.

Sovgott!
(Det är en order)

Jag är fast. Totalt trollbunden. 

Idag har jag läst ut Ljudet av ditt hjärta, tredje boken i Twilight serien. Shit vilken kärlekshistoria! För 5 dagar sedan började jag läsa den första boken, Om jag kunde drömma, jag var fast efter första ordet. Jag streck-läste första boken, eftersom jag redan sett Twilight på bio viste jag ju redan vad som skulle hända. men med den andra boken i serien var det annorlunda. När jag hör din röst var den mest hemska, men samtidigt den finaste boken jag har läst. Ärligt så tror jag faktiskt inte jag har gråtit så mycket i hela mitt liv som jag gjorde när jag läste den. Kanske var det för att jag blev påmind om hur det var att bli lämnad av någon man tycker om, eller så är jag bara sjukt överkännslig, vem vet. Jag upplevde all den smärta och hopplöshet som Bella kände. Jag var som ett vrak när jag läste den, samtidigt var jag så arg, besviken, frustrerad ord räcker inte för hur jag kände över Edward Cullen. Jag kunde inte förstå att han kunde göra så mot henne, vad hade han för rätt att först lura i henne att hon var den enda han levde för, det enda som bettyde något, och sen bara lämna henne åt sitt öde?! Självklart förlät jag honom, jag visste ju innerst inne redan från början att det måste ligga en jäkligt bra anledning bakom hans beslut, men jag kunde bara inte se den, bländad av sorgen över tanken att det fanns en risk att sagan skulle sluta så. Stephenie ledde ju in mig på det spåret mer än en gång, så jag hade ju faktiskt väldigt stor anledning att tro att det skulle det. Det tog mig inte ens 24 timmar att läsa ut den, så beslutsam var jag att få reda på om Edward verkligen kunde vara en sådan idiot. Självklart hade jag fel, han är den underbaraste människa som någonsin... okej då, vampyren som någonsin tagit form i min tankar. Jag vill också ha en Edward Cullen! När jag läst ut När jag hör din röst fick jag panik, jag var tvungen att veta vad som hände, men idiotisk som jag var hade jag av någon anledning inte köpt den sista delen som var utgiven på svenska Ljudet av ditt hjärta samtidigt som jag hade köpt de andra två. Jag var helt besatt så dagen efter, läs igår, hittade jag mig själv inne på Akademibokhandeln med Ljudet av ditt hjärta i handen. Och nu är också den utläst, jag känner mig helt tom. Sista delen kommer ut i Mars, hur ska jag stå ut? Jag får väl kanske nöja mig med att läsa om alla tre böckerna för att stilla min hunger. Vill bara säga att jag inte är sjuk i huvudet egentligen.. okej bara lite kanske.

Hejdå, nu ska jag dagdrömma om Edward Cullen.