Kära ni, tack! ♥

I måndags när jag fick beskedet så hamnade jag lite i chocktillstånd. Även fast jag länge varit medveten om att det här var den enda utgången så kändes det ändå så himla overkligt. När jag satt i min ensamhet och inte riktigt visste vad jag skulle göra med mig själv så kikade jag in på cancerfondens hemsida. Snurrade runt lite och såg att man kunde starta minnesinsamlingar. Kände att jag var tvungen att göra något. För att få lite distans.
Jag skulle nu vilja tacka alla er som kunnat undvara en slant så att vi tillsammans kan vinna kampen mot cancern. Hade verkligen inte väntat mig ett så pass stort genomslag. No offence nu, men känns inte riktigt som om de som kikar in på min blogg då och då är personer som har för vana att skänka pengar till cancerforskning. På under två dygn har insamlingen fått in över 800 kronor, och till skillnad från inlägget under så får det mig att hysa hopp för mänskligheten trots allt. Tack ännu en gång! 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0